Hela veckan hade jag längtat efter söndagens spinningpass på Gerdahallen med I. Men jag vaknade med ont i halsen, så jag valde att hoppa över träningen helt och hållet.
På tal om träningen så är det kanske dags för en statusuppdatering av vänsterfoten. Det var nu tre veckor sen jag skadade foten och jag har inte tränat sedan dess (mer än sjukgymnastik och lätt styrketräning hemma). Jag kan gå utan problem, men emellanåt har jag ont och foten känns väldigt “bräcklig”. Några dagar efter akutenbesöket fick jag ett brev hem att ortopeden hade tittat på mina röntgenplåtar igen och hittat en “ojämnhet på ledplattan”. Jag fick därmed en remiss och i torsdags var jag på ortopeden i Trelleborg (av alla ställen! Men jag ska inte klaga – jag är tacksam för att jag fick en tid så snabbt). Ortopeden där konstaterade att jag har en oregelbundenhet på språngbenet (jag visste inte att det fanns ett sådant ben i kroppen!) och det är det som gör att jag fått problem med ledbandet i foten. Ortopeden menade att jag kan försöka börja springa försiktigt om cirka en vecka och känna efter hur det känns i foten. Gör det fortfarande ont ska jag avbryta och kontakta sjukvården igen. Då kommer det att bli magnetröntgen och antagligen ett kirurgiskt ingrepp för att jämna till språngbenet. Operation tycker jag låter läskigt, men om det är det som krävs för att jag ska bli bra, så får det bli det.
Det som är lite oroväckande är att jag har börjat få ont i högerfoten också, ungefär på samma sätt. Kanske har jag samma oregelbundenhet där? Högerfoten har nämligen aldrig röntgats…
Göteborgsvarvet i maj känns ljusår iväg, men det kommer dröja länge innan jag ger upp den drömmen. Jag hoppas att foten tillfrisknar mirakulöst och att jag kan springa mitt livs första halvmara om några månader!